Victoria Pihlgren | Vimedbarn.se

Victoria Pihlgren

Annons

BLIR SÅ LEDSEN

Hej allesammans, som nämnt tidigare få med bra!

I detta inlägg kommer det inga roliga meningar eller en kul vridning på problem. I detta inlägg kommer min kropp i fokus, och inte utseendemässigt utan invändigt.

Jag lider, varje dag! I hela mitt liv har jag varit aktiv med diverse sporter och gym. Alltid varit en tränad tjej som haft muskler att bära upp mig själv. Att springa har aldrig varit ett problem, att lyfta, böja, resa sig upp har aldrig någonsin smärtat mig. Min kropp sviker mig dag efter dag, jag önskar jag kunde säga “wow min kropp är amazing som gjort ett barn” men istället blev det tvärt emot.

Vi kan börja med smärtorna i mina knän, jag drog mitt korsband september 2016 och en operation var inbokad så min handbollskarriär inte skulle få allt för svårt att komma tillbaka till. Istället blev vi gravida och ett viktpåslag utan dess like blev tillkänna. Alla sa till mig att det kommer bli bra med rehab och viktminskning men istället känner jag dag för dag hur mitt rörelsemönster blir begränsat. Knäna är så onda att jag inte kan stå för länge, kan inte gå i trappor, att gå ner i huk har jag gett upp och jag känner hur trasiga de är på insidan.

Ryggen är krokig, hela jag är krokig och går som en gammal dam. Kan inte bära min dotter under längre tid, att plocka upp henne från golvet är som en mardröm. Sova är något som ska vara en trevlig upplevelse men för mig är det en pina att ligga ner i så många timmar.

Och som att det inte var nog så har jag börjat fått återkommande cystor på mina äggstockar som vid två tillfällen nu har brustit och åstadkommit brutala smärtor som slutat i besök på akuten. Jag var vältränad innan min graviditet, hade bra rygg/bål. Men min kropp blev allergisk mot att bli utlånad till en bebis, min kropp sviker mig varje dag. Jag känner hur tröttheten slår till hårdare än någonsin när jag försöker lappa ihop kroppen för att ha en vardag.

Jag vet att jag ska vara tacksam över det vi har och fått men som den forne aktiva tjej jag en gång var, gråter jag! För varje dag säger min hjärna till mig att göra något aktivt som min kropp sedan får sota för. För i huvudet är jag lika frisk som innan, och det är först nu som jag inser mina begränsningar. Jag försöker förgäves gå ner mina sista kilon (8 av 42) men för vad?

Jag har som handbollspelare känt på de flesta smärtor och skador då det är en väldigt fysik sport. Jag har en jävla hög smärtgräns och blundar oftast för smärta. Har brutit de flesta ben i kroppen, opererat här och var men aldrig känt på denna typ av ont. Aldrig!

Jag är livrädd att inte kunna springa igen, livrädd att inte vara en idrottare för det är det jag alltid varit och känner till. LIVRÄDD för att inte kunna bli kapabel till att leka med mina barn i framtiden.

Jag vet inte vad jag vill ha ut av att skriva detta, men på nått sätt så vill jag bara förklara mig. Förklara varför jag inte är på planen, varför jag inte gått ner alla kilon som jag plågas av. Förklara varför jag är trött, arg och ledsen. Egentligen behöver ingen en förklaring men för mig är det viktigt att berätta.

Be till gudarna att jag får en hälsosam kropp igen, be till gudarna att jag kan få känna stolthet över den kropp som skapat ett liv. Jag gör det varje kväll!

Tack för tiden!

Victoria

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentera (1)

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Sara S

    Du kommer tillbaka! Stressa inte bara, låt det ta den tid det tar. Ett litet steg i taget. Förstår att det känns jobbigt men du är så stark och jag tror på dig Victoria😘 lycka till

Se fler...
Annons
stats